Eliminaatiodieetti koiralle ja kissalle - Kattava opas - Muotitassu

Eliminationsdiet för hund och katt - En omfattande guide

Tid att läsa 13 min

Vad är eliminationsdiet och när behövs den?

Eliminationsdiet är en tillfällig, noggrant avgränsad utfodringsförsök som används för att ta reda på om ett husdjurs (hunds eller katts) symtom orsakas av någon födoämnesallergi[1]. I praktiken matas husdjuret i eliminationsdieten med en enda ny mat under flera veckor så att all tidigare mat och godsaker utesluts. Om husdjurets hud- eller mag-tarmsymtom förbättras under försöket och återkommer när den gamla maten återinförs, kan man dra slutsatsen att symtomen berodde på födoämnet[2][3]. Det enda tillförlitliga sättet att fastställa födoämnesallergi är just eliminationsdieten, varefter en kontrollerad exponering med ursprungsmaten görs[4].

Eliminationsdiet rekommenderas när man misstänker födoämnesallergi bakom till exempel återkommande hud- eller mag-tarmproblem. Innan dieten påbörjas är det dock viktigt att behandla andra möjliga besvär, såsom öron- eller hudinfektioner, eftersom kostförändringen inte botar till exempel inflammationer orsakade av bakterier eller jästsvamp[5][6]. Även yttre parasiter (som loppor) och miljöallergener måste vara under kontroll för att de inte ska förväxlas med resultaten av kosttestet. Veterinären kan bedöma husdjurets situation och vägleda i genomförandet av dieten, eftersom eliminationsdieten kräver engagemang och noggrannhet från ägaren.

Observera: Eliminationsdiet passar inte för alla situationer. Den bör undvikas för växande valpar, dräktiga eller mycket svaga individer, eftersom en ensidig kost kan orsaka näringsbrist hos dessa[7]. Vid behov kan en veterinär skräddarsy en eliminerande diet för det växande husdjuret, men vanligtvis försöker man tidsbestämma allergitester till annan tid än tillväxt- eller dräktighetstiden.

Allergier och atopi hos husdjur – förekomst och bakgrund

Husdjurens allergier kan grovt delas in i atopiska benägenheter orsakade av miljön (t.ex. pollen, dammkvalster, mögel) och födoämnesallergier. Hos hundar är atopi (det vill säga atopisk dermatit) klart vanligare – uppskattningsvis lider cirka 10–15 % av hundarna av atopi orsakad av miljöallergener[8]. Födoämnesallergier är mer sällsynta: litteraturöversikter har visat att endast cirka 1–2 % av hundarna och under 1 % av katterna som besöker veterinär lider av verklig födoämnesallergi[9]. Å andra sidan, bland de husdjur som har kroniska hudsymtom (klåda, utslag etc.), visar sig en ganska stor andel slutligen reagera på föda: i olika studier var till och med 9–40 % av hundarna och 12–21 % av katterna med långvarig klåda födoämnesallergiska[9]. Detta innebär att kosten har betydelse vid sjukdom hos många hudproblematiska husdjur, även om helt födoämnesorsakade allergier är ganska sällsynta i hela populationen.

Varifrån kommer allergier? Allergi är immunsystemets överreaktion mot ett ämne som normalt borde vara ofarligt. Ärftlig benägenhet spelar en stor roll – vissa raser, såsom labrador retrievers, schäfrar, franska bulldoggar och westie-terriers, har hög förekomst av både atopisk hudsjukdom och födoämnesöverkänslighet[10]. Miljöfaktorer, försämring av hudens skyddsbarriär och upprepad exponering för allergener (såsom vissa pollen eller proteiner i kosten) kan utlösa symtomen. Även katter kan utveckla atopi och födoämnesallergier, även om mekanismerna bakom kattatopier är mindre studerade[11]. Det är viktigt att förstå att allergier är kroniska besvär – de läker inte av sig själva, men symtomen kan hanteras genom att undvika allergiframkallande ämnen och vid behov med medicinering. Vid behandling av födoämnesallergi undviks de livsmedel som framkallar symtom, och det första steget är att med en eliminationsdiet ta reda på vilket ämne det gäller.

Labrador retriever lider av atopisk dermatit och klåda

Symtom på matallergi och de vanligaste allergenerna

Symtom: Det typiska symtomet på matallergi hos husdjur är intensiv klåda och tillhörande hudsymtom. Hos hundar orsakar matallergi ofta liknande kliande hudproblem som vid atopisk dermatit: hunden kan klia och slicka sig själv, särskilt tassar, öron, nos, mage och bakdel, och huden kan bli röd, få knottror, håravfall eller inflammationer[12]. Återkommande yttre öroninflammationer är ett vanligt tecken på kronisk allergi hos hundar (både mat- och miljörelaterad)[13]. Hos katter visar sig klåda relaterad till mat ofta som rivning av huvud och hals samt allmän hudirritation; de kan också slicka sin päls överdrivet mycket, vilket leder till håravbrott eller kala fläckar[14]. Både hos katter och hundar kan allergiska hudsymtom ibland visa sig som olika hudreaktioner, såsom nässelutslag, svullnad (angioödem) eller hot spot-dermatit, men dessa är ovanligare vid matallergi[15].

Många husdjur med matallergi uppvisar också symtom från mag-tarmkanalen utöver hudproblem. De vanligaste är kronisk eller tillfällig diarré, lös avföring, ökad avföringsfrekvens (mer än ~3 gånger per dag), gasbildning samt ibland kräkningar[16]. Hos vissa husdjur kan de enda symtomen vara kopplade till tarmen – till exempel kan en katt kräkas ofta eller en hund ha återkommande mag-tarmbesvär utan betydande hudsymtom. Därför är det viktigt att uppmärksamma alla symtom: enbart klåda eller enbart diarré utesluter inte matallergi. Allergier kan också förvärra varandras effekter; till exempel har cirka 30 % av matallergiska husdjur samtidigt atopisk dermatit[17], vilket kan göra symtomen mer intensiva och mångfacetterade.

De vanligaste allergenerna: Ett husdjur kan i princip bli allergiskt mot vilken som helst protein i maten. Hos hundar är de vanligaste matallergenerna enligt studier nötkött, mejeriprodukter, kyckling, vete och lamm, och i viss mån även soja, majs, ägg, fläsk, fisk och ris[18][19]. Förekomsten förklaras delvis av att dessa ingredienser har varit mycket vanliga råvaror i hundmat[20]. Hos katter framträder nötkött, fisk och kyckling som orsaker till matallergier[18]. Även vete, majs, mejeriprodukter och lamm ingår bland de rapporterade allergenerna hos katter, men mer sällan[21]. Enligt finska veterinärer är de vanligaste orsakerna till matallergi just de mycket använda proteinerna: "nötkött, mejeriprodukter, kyckling, lamm, fisk, ägg, majs, vete och soja"[22]. Det är viktigt att notera att allergi mot spannmål är betydligt ovanligare hos husdjur än allergi mot animaliska proteiner[23]. Glutenkänslighet mot spannmål är möjlig hos hundar (hos vissa raser som veteterrier), men hos majoriteten av matallergikerna är det en animalisk ingrediens som är boven.

Vanligtvis utvecklas allergi mot livsmedel som husdjuret har ätit under lång tid – immunsystemet behöver tid för att bli känsligt. Därför kan även en ung djur ha allergi mot bekanta ingredienser, och allergin visar sig inte nödvändigtvis direkt efter att en ny mat har börjat ges[24]. Typiskt börjar matallergier i ung vuxen ålder (ungefär 1–4 år), men både mycket unga valpar (<6 mån) och äldre husdjur kan också få matallergi för första gången[24]. Till skillnad från atopisk dermatit finns det ingen särskild överrepresentation av matallergier hos något kön[25]. Hos vissa raser (t.ex. schäfer, labrador, westie) förekommer matallergi oftare än genomsnittet[10], men allergi kan förekomma hos alla raser.

Genomförande av elimineringsdieten i praktiken

Målet med elimineringsdieten är att hitta en sådan kost för husdjuret som inte orsakar allergiska reaktioner och att bekräfta diagnosen matallergi med ett exponeringsprov. Nedan följer en steg-för-steg-process rekommenderad av veterinärer för att genomföra elimineringsdieten för hund eller katt[26][27]. Planen bör göras tillsammans med en veterinär så att husdjuret får alla nödvändiga näringsämnen även under testperioden. Kom ihåg att det är extremt viktigt att vara noggrann under dieten: även en liten mängd förbjuden ingrediens kan förstöra testresultaten[28].

Val av kost: Vid eliminationsdiet övergår husdjuret till att äta endast en ny mat som det aldrig tidigare har ätit. Det finns tre alternativ: (1) specialfoder med endast ett nytt djurprotein (och en kolhydrat)[29], (2) specialfoder där proteinerna är nedbrutna genom hydrolys så små att kroppen inte känner igen dem som allergener[30], eller (3) hemlagad diet med ett nytt kött och en ny grönsaks- eller spannmålsbas[31][7].

Veterinärer kan rekommendera till exempel hypoallergena färdigrätter från veterinärkliniker (som Royal Canin Anallergenic/Hypoallergenic, Hill's z/d)[30] eller enkelproteindieter med begränsad ingredienslista (som hjort-potatis-baserade dieter)[32]. Många ägare vill dock använda naturliga livsmedel, då är ett bra alternativ hemlagad mat eller ett högkvalitativt monoproteinfullfoder från en ny proteinkälla. Det viktigaste är att den valda kosten är helt ny för husdjuret (allergener som husdjuret redan är sensibiliserat mot får inte ingå)[7] och helst ett fullfoder som ger djuret alla näringsämnen det behöver även på lång sikt[29].

Som exempel på naturliga och enkla eliminationsdietsval kan nämnas de Mr.Bones Dry BARF -fullfoder som finns i Muotitassus sortiment, där varje produkt innehåller endast en djurproteinkälla och en tydligt begränsad sammansättning. Dessa lufttorkade foder finns i flera smakalternativ såsom: vildren, kalkon, mufflon, nötkreatur, kyckling samt Iberico-gris (vildsvin) – alla recept innehåller 90 % kött och 0 % spannmål eller konstgjorda tillsatser. Monoprotein och begränsat innehåll underlättar hanteringen av allergener. Observera: Kontrollera alltid produktbeskrivningen för att säkerställa att ingen råvara som tidigare getts till husdjuret har tillsatts i maten (t.ex. kan vissa viltbaserade foder innehålla små mängder nötköttsprodukter, såsom våm, för att förbättra smaken[35]). Vid behov kan du kontrollera detta med oss.

När lämplig dietmat har valts, fortsätt enligt följande:

Övergång till ny mat: Byt husdjurets mat gradvis till den valda eliminationsdieten, helst inom några dagar[36]. En plötslig förändring av kosten kan i sig orsaka matsmältningsproblem, så en gradvis övergång hjälper till att undvika onödiga symptom. När husdjuret äter helt ny mat, noteras eliminationsdietens startdag. (Om husdjuret har haft medicinering för hud- eller öroninflammation, räknas dietens officiella startdag först när huden är behandlad och medicineringen avslutad[6].)
Dietfas – strikt eliminationsdiet i 8–12 veckor: Mata husdjuret endast med den valda eliminationsdieten minst 8 veckor (i vissa fall 10–12 veckor om symtomet endast är klåda i huden)[37][26]. Inget annat får ges som mat under denna tid. Var uppmärksam på hela familjens och omgivningens beteende: husdjuret får inte i hemlighet äta till exempel en annan hunds mat, matrester som fallit på golvet eller bitar som människor ger. Lämna godbitar, tuggben, belöningar och kosttillskott vilande – vid behov kan du belöna husdjuret med små mängder av dess dietmat som godis[38]. Även till exempel sväljbara mediciner eller vitaminer med smakämnen som kycklinglever etc. måste undvikas[28]. Husdjuret får endast dricka vatten (inte mjölk eller några tillsatta smaker)[39]. Syftet med den strikta dieten är att husdjurets kropp renas från tidigare allergener och att eventuella allergisymtom får lugna sig. Under dieten är det därför bra att föra en symtomdagbok – notera husdjurets hudtillstånd, klådans intensitet, öronens tillstånd, avföringens kvalitet med mera varje vecka för att kunna se om det sker någon förbättring. Ofta börjar till exempel hudklådan lindras efter 4–6 veckor, och efter cirka 8 veckor har majoriteten av matallergikerna reagerat positivt på dieten[9]. Om symtomet endast var magbesvär kan förbättringen ske snabbare (2–3 veckor)[40]. Avsluta inte dieten i förtid även om symtomen lindras – det är viktigt att genomföra försöket under minst den rekommenderade tiden för att resultatet ska vara tillförlitligt.
Exponeringsfas – återgå till ursprunglig mat: När elimineringsdieten har pågått tillräckligt länge och husdjurets symtom tydligt har förbättrats, är det dags att testa om allergin finns kvar. Veterinärer rekommenderar att göra en återexponering: återgå till husdjurets ursprungliga kost (det vill säga den mat/godis som husdjuret åt före dieten) som vanligt[41]. Observera därefter om symtomen återkommer. Hos ett allergiskt husdjur återkommer symtomen vanligtvis inom några dagar efter att exponeringen påbörjats, men i vissa fall kan det ta upp till 1–2 veckor innan klåda eller andra symtom förvärras igen[42]. Anteckna vad och när husdjuret fick under exponeringsfasen och om symtom uppstod. Om ingen förändring sker inom ett par veckor, orsakade troligen inte den ursprungliga maten symtomen och diettestet är då negativt (det vill säga ingen födoämnesallergi hittades åtminstone med den testade kosten).
Utvärdering av resultat: Om husdjurets symtom återkommer under exponeringen bekräftar det att det rör sig om en födoämnesallergi eller -överkänslighet[42][43]. Då återgår man till eliminationsdietens mat och väntar igen på att symtomen ska lugna sig (det kan ta från några veckor till en månad)[44]. Om symtomen däremot inte återkom under exponeringen, reagerade husdjuret inte allergiskt på den ursprungliga maten. Då bör man överväga andra orsaker: många hudproblem beror till exempel på atopisk dermatit eller en annan födoämnesallergi som inte testades. Om djuret hade lika mycket symtom under dieten som före, är födoämnesallergi osannolikt – det är lämpligt att rådgöra med veterinär om vidare undersökningar eller en annan typ av eliminationsdiet med annan mat[45][46].
Identifiering av allergen: Med de ovan beskrivna stegen kan man ta reda på om husdjuret har en födoämnesallergi eller inte. Om allergin bekräftas är nästa fråga mot vilket ämne husdjuret är allergiskt. Vissa ägare anser inte att det är nödvändigt att noggrant fastställa vilken ingrediens som är orsaken, utan de ger sitt husdjur i fortsättningen endast den diet som tydligt passar (om det är ett fullfoder kan detta göras säkert även på lång sikt[47]). Det är dock ofta fördelaktigt att identifiera allergenet för att få mer variation i kosten. Fastställandet sker i praktiken med födoämnesprovningar: man återgår till den säkra maten som användes under elimineringsdieten som bas och lägger till en testad råvara i taget under ungefär två veckor[48][49]. Till exempel börjar man med proteiner – man ger husdjuret till exempel kyckling tillsammans med elimineringsmaten under två veckor och observerar om några symptom uppstår. Om inte, är kyckling troligen inte orsaken till allergin; sedan provar man nästa ingrediens. Om symptom uppstår har man troligen hittat allergenet, och testningen avbryts omedelbart och man återgår till den säkra maten för att vänta på att symptomen ska avta innan nästa ingrediens testas. Genom att testa stegvis kan man med tiden kartlägga vilka kött-, spannmåls- och andra ämnen husdjuret tål och vilka som orsakar allergi. Resultatet hjälper till att sammanställa en permanent diet för husdjuret antingen av kommersiella hypoallergena foder eller hemlagad mat med lämpliga recept[50][51].

En shiba som lider av atopisk dermatit ligger i sin bädd

Tips för att lyckas med eliminationsdieten

Planera i förväg och var konsekvent. Att hitta rätt eliminationsdietmat kan kräva ansträngning. Diskutera alternativ med veterinären och välj en mat som du kan skaffa i tillräcklig mängd för hela dietperioden. När dieten börjar, håll strikt fast vid reglerna – även ett enda "fusk" kan orsaka symtom hos den allergiska hunden i veckor, vilket undergräver testets tillförlitlighet. Berätta för alla familjemedlemmar om dietens vikt så att ingen matar husdjuret i hemlighet med annat.
För dagbok över symtomen. Anteckna veckovis husdjurets tillstånd (hudens skick, klådans grad, håravfall, öronens renhet, avföringens kvalitet, kräkningar osv.). På så sätt kan du objektivt bedöma om eliminationsdieten hjälper. Många husdjur behöver 6–8 veckor för att bli bättre från allergisymtom[27], så var tålmodig – snabba resultat syns inte alltid. Dagboken är också till nytta för veterinären när ni går igenom resultaten.
Ta hand om tillhörande problem. Om husdjuret har kliande utslag, sekundära bakterie- eller svampinfektioner eller till exempel öroninflammation, behöver det sannolikt medicinering för att behandla dessa i början av dieten. Allergisk hud läker snabbare när inflammationer behandlas oavsett besvär. I början av eliminationsdieten ordinerar veterinären ofta klådstillande mediciner eller schamponeringar för att förbättra husdjurets tillstånd – dessa kan vanligtvis avslutas i slutet av dieten när man ser om enbart kosten hjälper[52]. Likaså är det bra att hålla parasitbehandlingar (loppor, tarmmaskar) uppdaterade.
Välj godis och tuggben rätt. Under dieten undviks allt som inte hör till kosten[28]. Erbjud hunden att tugga exempelvis nylon- eller gosedjur istället för riktiga ben. Om du vill ge godbitar kan du oftast använda dietmaten i sig: många djur tycker om pellets eller lufttorkade köttbitar som godis när de ges från handen. Även 100% torkat kött av samma protein (utan tillsatser) kan användas – till exempel om dieten endast består av hjort, kan man som belöning ge små bitar torkat hjortkött för att hålla linjen. Mr.Bones godisar har bra alternativ med samma protein, så du kan sätta ihop en mindre restriktiv uppsättning: Dry BARF-mat, godis och snacks. Be oss om hjälp vid behov.
Följ husdjurets vikt och allmänna hälsa. En eliminationsdiet kan orsaka förändringar i husdjurets vikt, särskilt om kosten ändras helt. Väg husdjuret regelbundet och bedöm om dess idealvikt har bibehållits – justera matmängden vid behov enligt veterinärens anvisningar. Säkerställ också att dietmaten är fullfoder (innehåller nödvändiga näringsämnen i rätt proportioner). Till exempel i hemmagjorda och råa dieter är det viktigt att tillsätta nödvändiga vitaminer och spårämnen enligt ett recept från en expert, så att en lång eliminationsdiet inte leder till brister[31]. Ett högkvalitativt färdigt fullfoder (som veterinärernas hypoallergena foder eller högkvalitativ monoprotein torkad BARF) är balanserat och säkert även som en kur under flera månader.

Avslutningsvis

Att utreda allergi- och atopiproblem kräver tålamod, men med en lyckad eliminationsdiet kan man uppnå en betydande lättnad i husdjurets liv. Om eliminationsdieten bekräftar en födoämnesallergi är det i fortsättningen viktigt att undvika identifierade allergener i husdjurets kost. Lyckligtvis finns det idag många alternativ även för allergiska husdjur: det finns hypoallergena specialfoder, naturliga foder baserade på nya proteiner samt olika proteinkällor (även ovanligare, såsom vilt, insekter, hästprotein m.m.) som kan kombineras till en säker kost. Diskutera med veterinären om ditt husdjurs utfodring på lång sikt – målet är att hunden eller katten trots allergin förblir symtomfri och får en mångsidig näring. Och även om ditt eget husdjur inte är allergiskt mot mat, kom ihåg att variation i utfodringen är bra: det minskar risken för sensibilisering mot ett enda protein och gör det också lättare att genomföra eventuella framtida eliminationsdieter om husdjuret är vant vid att äta flera olika proteiner. Med allergiernas ökande förekomst är det viktigt att ta husdjurets symtom på allvar och söka hjälp – på så sätt kan man tillsammans med husdjuret ta reda på vilken väg som leder till ett friskare, kli-fritt vardagsliv.